Fruktansvärd kväll...
Ja, jag känner mig fortfarande orolig när jag tänker på vad som hände i går kväll.
Efter 10 timmars jobb, kom jag hem vid 17.00 tiden, visste att vi skulle till mammas vännina vid 19.00 för planering av hennes 50 års kalas.
Vi snabbkäka sen ut med hundarna i skogen, skogen där vi alltid släpper de, skogen som ligger ovanför vårt villaområde...
Chansa & Chiffer är 1 år nu, och man kan inte lita på dom fullt ut, men eftersom vi har en flock hemma så brukar de hålla sig intill varandra... + att vi har koll på vart de tar vägen såklart!
Men igår kalla vi in dom när vi märkte att de sprang lite väl lång, tillbaka kom bara Maja och Chansa, AJA tänker man, han kommer nog snart, så vi gick och ropa på honom en stund, sen fick vi gå hem me de andra hundarna och kolla så inte han hade sprungit hem, det hade han inte, vi släppte in de andra och gick ut i skogen igen... vid det här tillfället var jag rejält orolig, eftersom han har aldrig stuckit innan... inte nog med att det började bli mörkt, innan vi gick ut satte jag sele på honom, och i ryggfästet på den finns ju en ganska stor ögla.. så tankarna far genom mitt huvud.
Vi gick genom de vi kunde av skogen och ropade & ropade, sen gick jag ut på vägen för att kolla så han inte sprang runt där... gick till alla grannar och frågade om de sett något.
Han är ju absolut inte den hunden som springer iväg FÖR ATT, så jag & mamma frågade oss vad som kan ha hänt...
En milijon tankar flög genom mitt huvud, har han fått upp ett spår?, han har sprungit långt bort?, Är det någon som tagit honom?.
Efter en timma i skogen och runt i området fick vi gå hem och ringa till mammas vännina och säga att vi inte kunde komma, efter en kort förklaring satt hon i bilen på väg till oss för att hjälpa till att leta..
Precis efter ja lagt på säger jag till mamma att ja önskar att det hela var en dröm, ville vakna å förstå att inget hade hänt...
Precis då är det någon som busvisslar utanför huset, vi springer båda två till dörren och där står grannen med Chiffer... tårarna sprutade på mig!!!!!
Han hade sprungit in till hennes garage för det var öppet och hälsat på henne...
Så det var in med den GLADA och skitiga hunden i duschen, sen sov han resten av kvällen!
Han låg helt däckad i soffan....
Jag var i ett enda stort lyckorus hela kvällen efter han hade kommit hem, så tillslut fick vi ro och satte oss med varsitt glas vin och började planeringen inför kalaset.
Den herren har just nu sumpat sina chanser till frihet i skogen, nu blir det långlina och mycket träning.
Han är igångsatt på lydnaden och jätte duktig, men en helt annan sak i skogen tyvärr.
Tog med mig både Chansa och Chiffer in i sängen och där somnade vi sedan som stockar, jag dock med spänningshuvudvärk.
För att sammanfatta allt så var det en enda stor mardröm!
Nu ska ja återgå till jobbet, är fortfarande lycklig...+ att det är sol och fint väder, och jag slutar klockan 15.00 :)
Ha en bra dag//
Efter 10 timmars jobb, kom jag hem vid 17.00 tiden, visste att vi skulle till mammas vännina vid 19.00 för planering av hennes 50 års kalas.
Vi snabbkäka sen ut med hundarna i skogen, skogen där vi alltid släpper de, skogen som ligger ovanför vårt villaområde...
Chansa & Chiffer är 1 år nu, och man kan inte lita på dom fullt ut, men eftersom vi har en flock hemma så brukar de hålla sig intill varandra... + att vi har koll på vart de tar vägen såklart!
Men igår kalla vi in dom när vi märkte att de sprang lite väl lång, tillbaka kom bara Maja och Chansa, AJA tänker man, han kommer nog snart, så vi gick och ropa på honom en stund, sen fick vi gå hem me de andra hundarna och kolla så inte han hade sprungit hem, det hade han inte, vi släppte in de andra och gick ut i skogen igen... vid det här tillfället var jag rejält orolig, eftersom han har aldrig stuckit innan... inte nog med att det började bli mörkt, innan vi gick ut satte jag sele på honom, och i ryggfästet på den finns ju en ganska stor ögla.. så tankarna far genom mitt huvud.
Vi gick genom de vi kunde av skogen och ropade & ropade, sen gick jag ut på vägen för att kolla så han inte sprang runt där... gick till alla grannar och frågade om de sett något.
Han är ju absolut inte den hunden som springer iväg FÖR ATT, så jag & mamma frågade oss vad som kan ha hänt...
En milijon tankar flög genom mitt huvud, har han fått upp ett spår?, han har sprungit långt bort?, Är det någon som tagit honom?.
Efter en timma i skogen och runt i området fick vi gå hem och ringa till mammas vännina och säga att vi inte kunde komma, efter en kort förklaring satt hon i bilen på väg till oss för att hjälpa till att leta..
Precis efter ja lagt på säger jag till mamma att ja önskar att det hela var en dröm, ville vakna å förstå att inget hade hänt...
Precis då är det någon som busvisslar utanför huset, vi springer båda två till dörren och där står grannen med Chiffer... tårarna sprutade på mig!!!!!
Han hade sprungit in till hennes garage för det var öppet och hälsat på henne...
Så det var in med den GLADA och skitiga hunden i duschen, sen sov han resten av kvällen!
Han låg helt däckad i soffan....
Jag var i ett enda stort lyckorus hela kvällen efter han hade kommit hem, så tillslut fick vi ro och satte oss med varsitt glas vin och började planeringen inför kalaset.
Den herren har just nu sumpat sina chanser till frihet i skogen, nu blir det långlina och mycket träning.
Han är igångsatt på lydnaden och jätte duktig, men en helt annan sak i skogen tyvärr.
Tog med mig både Chansa och Chiffer in i sängen och där somnade vi sedan som stockar, jag dock med spänningshuvudvärk.
För att sammanfatta allt så var det en enda stor mardröm!
Nu ska ja återgå till jobbet, är fortfarande lycklig...+ att det är sol och fint väder, och jag slutar klockan 15.00 :)
Ha en bra dag//
Kommentarer
Trackback
